Jag är så otroligt nöjd med ett beslut jag fattade igår, den senaste tiden har varit rätt tuff. Jag ser mig själv som en bra vän, jag ställer upp på mina vänner, jag håller dom bakom ryggen, jag stöttar dem, jag skrattar med dem, jag tröstar och framförallt jag finns där. Efter massor av år har jag trots allt inte lärt mig att man kanske inte kan förvänta sig det från andra jämt. Jag ser det som att dem människor jag har i mitt liv idag är människor som gör mig gott, vänner som faktiskt alltid ställer upp och ger tillbaka, människor som gör mig glada. Efter många turer fram och tillbaka den senaste tiden har jag dock tvekat lite på vissa och jag har nu insett och i en viss grad fått förklarat för mig att det inte längre är någon ide att försöka göra något åt det, att det inte går eller vill räddas. Därför har jag nu bestämt mig för att det tar slut här. Jag får inte ut något av att vara vän med någon som inte vill/kan/orkar, jag vill inte ha en sådan "relation" med någon. Jag är ledsen att det blivit såhär men i slutändan måste jag tänka på mig själv, precis som du verkar göra. Det känns trist och det gör ont att det blivit såhär men vi alla förändras, det är så livet är. Glöm dock aldrig att du är helt fantastisk och att du alltid kommer att ha en speciell plats hos mig, min vän.