Jag saknar verkligen att blogga.. Just nu har jag dock inte tid till det. Kanske kommer jag i framtiden att slänga in några inlägg här lite här och där men något kontinuerligt bloggande har jag svårt att se att jag skulle kunna få till, både i intressant läsning och tid. Livet svänger om fort dock och en vacker dag så kanske det finns så mycket jag vill säga att jag nästan svämmar över, tro mig då kommer jag hit som så många andra gånger (sedan nian). Det är ofta jag klickar mig in här dock och läser, bläddrar bland bilder och texter och minns... glada som ledsna stunder. Det är sånt som får mig att ständigt vilja komma tillbaka hit och skriva, jag behöver skriva av mig och jag älskar att kunna gå tillbaka... Lite som att resa i tiden. I övrigt? Skolan är slut, nu återstår bara ett år.. Sedan har jag en kandidatexamen.. Känns sjukt kul, konstigt och skrämmande.. Vart tog tiden vägen?! Men innan sista året ska påbörjar är det sommaren som väntar runt hörnet, jag ska sola, bada, åka båt, äta, dricka, jobba och bara umgås med mina nära och kära hela sommaren, en sommar helt i min smak. Alla tappra som fortfarande spanar in den här bloggen ibland, fortsätt med det! Rätt som det är dyker det upp ett inlägg eller två. Puss och kram.

Det går faktiskt inte att säga så mycket om Las Vegas.. Det är nämligen så att Las Vegas är så galet att det är omöjligt att beskriva staden med ord! Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss när vi körde över kullen och staden med alla ljus uppenbarade sig framför oss, vi var alla helt paffa! Las Vegas levererade konstant i fyra dagar och vart vi än gick och vad vi än gjorde slutade vi aldrig att förundras och förvånas över människorna, hotellen, shoppingen, arkitekturen och kulturen. I Las Vegas existerar inte lagom, det finns ingenting som är litet... allt är överdrivet och enormt! Att spendera nyårsafton i Las Vegas var bland det häftigaste jag någonsin gjort, att räkna ner sekunderna till tolvslaget med bästa vänner och 20 tusen människor som befann sig på ett avstängt Las Vegas Strip var en enorm känsla! Om ni får chansen att åka till Vegas, ta den! Gå längs med strippen, slink in på hotellen och deras casinon och prova lyckan, drick någon god drink samtidigt som ni shoppar i butikerna längs med gatan (jaaa det är helt okej i Vegas!) och avsluta med mat eller party! Jag ska låta bilderna tala för sig själva, men ni kommer inte få se allt. Ni vet vad dom säger?! What Happens in Vegas stays in Vegas! Vissa bilder och händelser tar jag/vi därför med oss till graven.

Lagom till min stundande USA resa (nästa vecka) tyckte jag att det var på tiden att jag slängde upp bilder från våran Kalifornien roadtrip som vi gjorde under jul/nyår och halva januari. Tänkte att jag enklast gör detta genom att publicera bilder och text från stad till stad. Med andra ord kommer det att bli ungefär fyra inlägg; Los Angeles, Las Vegas, San Fransisco och övriga Kalifornien. Enjoy!

Om ni undrat vart jag tagit vägen så finns det egentligen bara ett svar på det; Instagram. Jag bara älskar denna underbara app! Om ni har Iphone eller android, ladda ner och börja följ mig, jag uppdaterar dagligen. Mitt namn på Instagram är samma som här på bloggen; tildaalinnea

Livet är bra jävla konstigt. Always expect the unexpected ska bli mitt nya motto, för när man minst anar så sker alltid de saker man aldrig trott skulle hända. Det går liksom inte att förutse vilken väg livet ska ta, den som lever får helt enkelt se. Mitt liv har under de senaste året varit ganska lugnt och stilla men så det vaknas vår och sommar så är det som att känslor, tankar, förväntingar och människor vaknar till liv igen. Allt det där som man begravt så väldigt djupt inne blir helt plötsligt levande igen och det krävs inte lång tid innan känslorna återigen befinner sig där de var när man bestämde sig för att begrava dem. Hur kommer det sig att det är så väldigt svårt att begrava saker? Men så otroligt enkelt att få liv i dem igen?

Har haft ett par riktigt dåliga dagar.. Jag är en extrem känslomänniska och ibland kan fruktansvärt små saker som jag inte själv är medveten om, rucka hela mig ur fokus. Dom dagarna när det händer så blir jag trött, seg, får ont i kroppen och lusten till att göra någonting överhuvudtaget den finns liksom inte. Nu har jag haft ett par dagar då det känts precis såhär och allt jag vill göra är att ligga med fötterna mot väggen och stirra rakt upp i taket, dagarna i ända. Jag ber till den som hör mig och som besitter kraften att kunna göra något åt det att SNÄLLA låt dessa dåliga dagar vara slut imorgon när jag vaknar. Tyvärr så tror jag ju inte på något annat än att varje människa själv måste styra och bestämma över sitt eget liv med järnhand, så jag antar att det är dags att ta kontroll igen. Jag tänker börja med att drömma mig bort i böckernas värld, imorgon är en annan dag!

Jag har inte bloggat på fruktansvärt lång tid, inte på hela februari som kanske märkts. Det är inte alls likt mig och har inte hänt sedan jag startade den här bloggen när jag gick i nian?! Det känns konstigt att ha februari 2012 som ett blankt kapitel.. Jag kan inte själv förstå hur många år som jag egentligen hållt på med det här.. På samma ställe dessutom och under samma adress. Det är så otroligt häftigt att kunna gå tillbaka i arkivet av inlägg. Jag minns liksom vad jag tänkte när jag skrev ett av dom dära inläggen för fyra år sedan, jag minns vad jag gick igenom och vem den där kryptiska texten egentligen handlade om. Jag älskar att kunna se tillbaka på det hänt, faktum är att det är en av min och mickis favorit saker, leva på gamla minnen och känslor och att återberätta det för varandra, fast vi båda två var där vid tillfället. Det är väldigt tacksamt att ha haft en blogg under så många år och det faktum att jag igår torkade tårar och skrattade hysteriskt om vartannat får mig att känna att jag vill fortsätta skriva föralltid. Jag ska verkligen försöka ta mig tid till att skriva några rader i veckan i den här bloggen, om saker jag känner, om saker jag gör eller bara allmäna saker som jag tänker på eller som sker i mitt liv. Anledningen till detta är enkel, jag vet helt enkelt att jag kommer att värdera det i framtiden.

Börjar inse att den här bloggen inte uppdaterar sig själv.. Vill jag ha det gjort måste jag med andra ord göra det själv! Jag har dock en bortförklaring, en bra sådan; Min dator har bidragit till att jag känt mig fruktansvärt oinspirerad. Sedan vi hördes senaste har vi dock fått tillökning i familjen, den anlände i en glansig och fin dator i fredags, min nya MacBook Air, 11.6 tum. Anledningen till att jag valde den här datorn är för att den är så extremt smidig och väger absolut ingenting och som student så konkar man konstant datorn fram och tillbaka, därför var detta den optimala datorn för mig. Skärmen är mindre än på min förra dator och just nu håller jag på och vänjer mig men jag tror att detta kommer bli bra, alla som har den här datorn har sagt att man efter ett tag med denna skönhet inte för allt i världen kan förstå varför man behöver större dator, det känns lovande! Jag tror att den här skönheten kommer att få följa med mig på många äventyr i framtiden, skola, jobb, praktik och uppsatser.

Det är dags att ta tag i livet igen, idag. Jag har lagt för mycket energi den senaste tiden på saker som jag inte borde bry mig om och människor som tar energi istället för att ge. Efter en lång pratstund med en klok vän igår bestämde jag mig för att det måste vara slut på allt sånt nu, nu är det all about me (och min andra hälft).

Lovade mig själv och alla dom trogna stackare som klickar sig in här varje dag att jag skulle uppdatera er med de sista dagarna av resan, bilder och liksom "knyta ihop" mina tre veckor i Californien/Nevada. Något jag totalt misslyckats med, men mina ursäkter till detta är faktiskt bra

Har hittat mitt paradig på jorden, jag vill flytta till Laguna Beach! Innan vi kom till den lilla staden som ligger cirka fem mil utanför Los Angeles så hade jag bara sett det på tv'n i serien med samma namn och tänkt att jag nog skulle gilla det och om jag gjorde. Laguna Beach är en liten stad som ligger mitt i soldränkta Orange County med 356 soldagar om året. Stadskärnan är byggd längs med den milslånga breda sandstranden, nästan på stranden faktiskt. I bergen bakom staden ligger husen utspridda med gemensam nämnare: en fantastisk utsikt! Människorna i Laguna var otroligt trevliga och gästvänliga och trots att det är början på januari var stranden fullproppad med människor som solade, badade, lekte med sina barn, njöt och promenerade. Jag älskade verkligen den lilla staden som i invånarantal är ungefär lika stor som Nynäshamn. Laguna har det perfekta läget, du har ALDRIG mer än fem minuter till stranden och ALDRIG mer än 1 timmes resväg till Los Angeles, dessutom har det fördelen att vara ögonbedövande vackert! Problemet är att husen i Laguna inte går av för hackor! Får fortsätta spara (resten av livet).

Under de många timmar som vi har spenderat i bilen under den här resan har vi haft mycket tid till att prata, analysera och observera och huvudrollen i våra många samtal har varit den Amerikanska kulturen. Vi gillar allihopa USA och har kommit till ett slags "accepterande" kring att det är det här som är deras liv och deras kultur, men vi kan ändå inte hjälpa att förundras. Det finns nog inget land i världen som har dessa kontraster, antingen har man så mycket pengar att det svämmar över. Man bor i jätte villor i Beverly Hills och kör bilar för två miljoner och har kläder som är värda en förmögenhet eller så bor man i en sovsäck, eller i ett tält ett par hundra meter därifrån. Det är sjukt och hemskt! Vi är alla medvetna om att detta förekommer överallt men här är det så synligt och det verkar som om den amerikanska befolkningen bara accepterat läget. Hur har det gått så långt? Att man antingen har allt eller ingenting? Finns det ens någon medelklass i detta land?

De senaste dagarna har varit fullspäckade och fyllda med dålig internetuppkoppling, jag har därför hamnat efter med uppdateringarna. Just nu befinner vi oss i San Francisco, vägen hit var lång från Vegas var lång och helt otrolig. Vi åkte genom Death Valley National Park och Yosemite National Park hit, dvs den långa vägen. Vilka otroliga miljöer! Jag har aldrig i mitt liv sett någonting liknande. I Death Valley var det bara öken, öken, öken och en enda sprikrak bilväg och lite här och var ploppade ett litet samhälle upp, samhällen där tiden stått stilla och som såg ut precis som på film.. Med vattentankarna bakom husen och vindfångare på tomten. I Yosemite var vägarna allt annat än raka, kurviga som serpentiner och med höjder på 9000 ft ringlade sig backar fram och tillbaka, samt upp och ner. Höjdskräcken var inte nådig, jag önskar ni hade kunnat se allt! Det går inte att beskriva! I Yosemite hade vi lyckan att få passera genom det beryktade Tioga Passet som vanligtvis på vintern är avstängt pga halka och snö men eftersom Californien har sin mildaste vinter sedan 1961 så var detta nu möjligt, jag är såå tacksam! Vi sov över en natt i Mammoth Lake innan vi anlände till SF i tisdags. I Mammoth låg det snö i backarna och det var kallt ute, efter en lång bilresa kopplade vi av i utomhus bubbelpoolen samtidigt som vi tittade ut över snöfyllda backar, vi avnjöt sedan en natt i våran loftsvit, då vi blev uppgraderade. Kontrasterna på den här resan är inte nådiga!

Jag vet inte vart jag ska börja.. eller sluta? Den här staden är helt galen och vårat nyårsfirande blev inget annat än minst lika tokigt det. I Vegas görs ingentins halvhjärtat, folk var aspackade precis hela dagen och det låg folk och spydde till höger och vänster. Själva höll vi oss länge och gick istället ut runt 22 snåret till nattklubben Chateau där vi hade biljetter. Stället var packat med folk och dj's var Joel och Benji Madden. Utsikten från Chateau var helt fantastisk, ut över hela "Strippen" så när klockan slog 24.00 började alla att räkna ner, tillsammans med den ENORMA folkmassan som fyllt hela "Strippen" som kvällen till ära var avstängd. vid tolvslaget haglade det raketer och alla skrek och sjöng för fulla munnar. Efter tolvslaget dansade vi men sen var det så mycket folk att man knappt kunde röra sig.. Vi tog oss då mot Strippen och sen mot hotellet, med ett antal stopp på vägen. Folk var så glada!! Vi startade tävlingar om vem som kunde få främmande människor att pussa en på kinden och sen fota det på vägen hem, tjejerna vann såklart alla tävlingar! Väl på hotellet somnade grabbsen, eller somna och somna?! Låt mig säga att dom iallafall blev kvar på rummet medan tjejerna köpte mer att dricka och provade lyckan vid spelmaskinerna. Jag vann 28 dollar på 2 dollar, jihaaa.. Lyckan var stor!!

Dom säger att så som du spenderar din nyårsafton är så som du kommer att spendera resten av ditt år, av nyårsafton år 2010/2011 att döma är detta inte helt osannolikt. Året har minst sagt varit turbulent och dramatiken i min omgivning har överlappat och avlöst varandra, vänskap har satts på prov, viss vänskap har klarat sig medan annan övergivits. De tankar och förhoppningar jag hade i början av året har med tiden ändrats, jag har lyckats med vissa saker medan jag valt att lägga vissa saker åt sidan jag har insett att det finns vissa saker/känslor/personer som det inte är värt att lägga energi på. För mig är det nog just det där tänket om att "Livet är för kort för att slösa det på småsaker" som genomsyrat mitt tänk det här året. Jag är medveten om att jag misslyckats totalt många gånger och att det ibland varit just de där småsakerna som stört ut balansen i mitt liv, men jag har lärt mig mycket på vägen och för mig är det i slutändan alltid det som räknas. En annan betydande faktor till att jag sitter här, på ett hotellrum i Las Vegas med några av de viktigaste människorna i mitt och känner extrem lycka och tacksamhet, är att jag insett att man inte ska hålla fast vid saker som inte är bra för en. Det spelar ingen roll hur mycket man än vill ändra vissa saker, det går inte.. I de lägena är det bättre att bara "let go" och försöka intala sig att det är för det bästa, vilket det i mitt fall visat sig vara varje gång.

Befinner oss som tidigare sagt i Vegas: And this place is fucking insane! Har spenderat de två senaste dagarna med att kolla på hotell, shoppa, dricka, spela och äta... och såklart dricka lite till. Vi har konstaterat att det som inte finns här i Vegas, det finns liksom inte. Människorna i den här staden är en blandning mellan... hur ska jag säga? Trash och Class. Casinona är fullsmockade med människor som spelar timme in och timme ut och som alla hoppas på att vinna jackpott, detta samtidigt som en cigg sitter stadigt placerad i handen. Det är okej att röka och dricka precis överallt i den här staden, vilket människor anammar om jag säger så. Det bolmar till höger och vänster och ibland är det inte vanliga cigaretter vi talar om. I övrigt verkar Las Vegas leva efter samma standard som de andra Amerikanska städerna jag besökt "The bigger the better". Hotellen är flera kilometer långa, samma sak som casinona, restaurangerna, barerna, galleriorna men framförallt mat och dryck. Igår serverades vi mat som när vi alla ätit upp och kände oss proppmätta fortfarande hade räckt till att föda en hel afrikansk by, i en vecka. På eftermiddagen idag köpte vi oss också en drink på 2 liter.. Jaaa ni läste rätt en Strawberry Daquiri på 2 liter. Att shoppa på en souvernier butik, med två liters drink i kroppen.. Ja de var något HELT nytt! Tessan fylleshoppa en nyckelring, inte illa pinkat!!