har vägen hem till mig från skolan varit sååå lång som den var idag. Men den värsta mensvärken jag någonsin haft begav jag mig hemmåt runt tolv, jag kunde inte röra mig. Bussresan var döden jag trodde att jag skulle dö faktiskt. Från bussen halv sprang jag, jag mådde så illa och kunde knappt stå upp. När jag kom innanför dörren kutade jag till toaletten och ja där fick jag bevis på mitt iallamående, tog en alvedon och en ipren (camilla på mitt förra jobb lärde mig att det är bäst), värmde värmen dynan, låg och skrek för det gjorde så ont andades tungt men lyckades sedan somna, jag vaknade nu. Den här eftermiddagen var något av det värsta jag vart med om, varför får vissa sån här värk medan vissa knappt märker av det? Livet är bra orättvist.

Nu ska jag hitta något att äta, något lätt jag är fortfarande rätt illamående, later.
Ps. Killar var glada att ni slipper, det finns antagligen inga ord som kan beskriva hur ont det kan göra. DS!