Jag och John tog oss en sen kvällspromenad efter att jag skrvit det förra inlägget, vi rensade våra huvuden lite. Inte så att vi löste några direkta världsproblem men det var skönt att prata av sig om bara allt och ingenting ibland känner jag att även jag behöver det.

Nu sitter jag och pratar lite med Sebbe vi har våra ganska så vanliga samtal om livet; jag älskar att prata med Sebbe speciellt när vi inte pratat på ett tag för vi tänker likadant och jag kan säga allt till honom dessutom så är han den ärligaste jag känner när det kommer till att svara på mina frågor. Han tar mig alltid som jag är och vad skulle jag göra utan honom? Jag saknar faktiskt Sebbe, vi har inte pratat på hela sommaren och än mindre setts, men vi ska göra det snart, det måste vi. Bästa vänner ska man vara rädd om! 

Föresten måste jag tala om att jag nu varit vaken i fjorton timmar, inte konstigt att min dygns rythm är helt konstig. Nej jag måste försöka vända tillbaka den snart för bli nästa vecka.