En 20 lapp fattigare och en hel bästa kompis kväll rikare. Ja det är lätt att räkna ut, jag spenderade kvällen med Mickis. Där satt vi två muppar på en bänk i centrum med våra salta katter. Men ska jag vara ärlig så gillar jag det.
Vi har kul åt oss själva i de där stunderna. Det är våra stunder som är de bästa egentligen, det spelar ingen roll vad vi gör när vi bara kan sitta och prata i timmar om döds viktiga saker till allt löjligt man kan prata om. Vänskap är rätt otroligt, vi pratar & ses varje dag vilket vi gjort i 11 år. Det är konstigt att man inte tröttnar på varandra, jag kan av det konstatera att mitt och Mickis förhållande verkar vara det ända förhållandet som jag verkar klara av utan att bli rädd och avskrämd av tiden som gått.

Min mamma brukar alltid säga att man inte ska glömma bort sina vänner pågrund av annat som kommer runt tillexempel killar, jobb eller resor. Men när hon pratar om mig och Mickis så brukar hon säga att det inte skulle hända. Vi är av samma skrot och korn och även om vi är så olika så är vi så lika. Jag skulle säga att jag är beroende av Mickis, tanken av att vi inte ska gå efter samma schema nästa år gör mig stört nervös. Undra hur det här ska gå? Men hur som helst jag är tacksam för min bästa vän, varje dag och varje minut det finns antagligen aldrig någon som kommer veta lika mycket om mig som hon gör om mig. Jag älskar henne det gör jag verkligen.