Det absolut sista OC avsnittet har precis setts tillsammans med min syster. Jag kan erkänna att vi grät båda två, tårarna sprutade ut. Tårar för att det var det sista avsnittet men samtidigt glädje tårar för att serien fick ett riktigt värdigt slut, ett lyckligt slut. Känns lite tomt på något sätt, låter jätte fjantigt. Men serien har lixom varit en del av mig sen den börjades sändas och nu är alla veckors fanatiska OC tittande slut, jo det känns väldigt tomt. Frågan är om det någonsin kommer att göras en så bra ungdomsserie som speglar så många vardagliga problem och lite till, någonsin? Jag tvivlar på det, inte på många många år iallafall. Förutom OC snyftandet som fortsatta en stund efter slutet håller jag just nu på att fixa till bloggen lite, ändra utseende och allt men jag orkar inte göra klart det idag och uppdaterar därför inte fören ja orkat göra klart allting.

I morgon är det back to school, ska bli lite skönt faktiskt. Känns som slutet på ettan är riktigt nära. Min kusin envisas hela tiden med att tjata om att hon själv faktikst tar studenten i år och hon måste påpeka att det känns som det är evigheter kvar till jag själv gör det. Undra vad jag gör när du tar studenten, bor jag här då? Vad jobbar jag med? Hur ser livet ut för övrigt? bla bla. Jag brukar alltid tänka två år, inte så mycket? Men när hon kommer med sin glädje över att "Äntligen vara klar" då känns det som evigheter, men vid en andra eftertanke jag ska bara behöva avundas de som tar studenten den här gången och en gång till och ser man det så är det inte så långt kvar. Nu ska jag skriva lite arbeten, samhälls arbetet, engelska arbetet och sen äta pappas rabarber pajj han gjort. Min pappa är ett riktigt kap, de brukar säga att man gifter sig med någon lik sin pappa, hoppas verkligen det!



"The OC" Guuud jag kommer verkligen sakna det!