Jag vet fan inte vad jag ska ta mig till, skolan svämmar över med saker och jag har prestations ångest. Det har jag varje gång som jag har prov, jag mår illa och blir helt uppe i varv. Vad är meningen med att man ska behöva må såhär bara för att gå i skolan? Jag förstår inte hur en lärare ka ge naturprov på 32 sidor utan en minsta hint om vad det faktiskt är som kommer. Jag förstår inte varför skolpnanen ser ut så att man ska behöva må dåligt för att man har för mycket nästan jämt, är det de som är meningen med gymnasiet? Ibland undrar jag fan.

Just nu handlar det om att prioritera mellan olika ämnen i skolan, jag kan inte få bra i alla, det suger all kraft ur mig och det ända jag kommer orka och hinna göra är att gå i skolan om jag ska klara det. Jag vet ärligt talat inte om det är värt det som 10 år, att lägga all sin vakna tid åt skolan? Man vinner kunskap på det, men allt annat då? För mig är vänner, pojkvän, familj och en fritid viktigt, men det känns som skolan tar löver och pressar undan allt det. Jag är påväg in i deprisssion, en riktigt hemsk höst sådan. Det är det värsta som finns och just nu är det min största räddsla, allt annat är ju så perfekt?

Nej den här gången kommer jag att misslyckas, naturkunkskap är inte min thing, inte mitt kall i livet med andra ord. Men jag måste låta mig själv misslyckas totalt ibland trots att ångesten tar över i dem fallen, men man lär dig av sina misstag! Att jag ALDRIG fick lära mig vad framförhållning är e ett stort himla misstag!