Jag är just nu grymt besatt av att titta på inredning och drömma mig bort har jag insett. Jag älskar allt som har med det vuxna villa livet att göra och längtar till den dagen jag själv har barn och familj med matchande dyrt porslin blandat med IKEA samtidigt som det är min värsta mardröm, jag vill ju inte ens ha barn?!?

Det låter så sjukt att det inte är sant.. Jag är 18 år och tänker på porslin och högst upp på listan över vad jag vill ha just nu står Kostabodas mine glas, jag känner inte mig själv när jag tänker så här, det här är inte jag?

I normala fall har jag så stökigt och dammigt runt mig att det står härliga till, i vanliga fall blir jag rädd av familjeliv och jag längtar absolut inte till den dagen det slår in.. Jag är sjuk, det måste vara jobbet.. jag funderar för mycket!