Jag vet inte var jag ska börja eller sluta. Den här veckan har nog varit den absolut konstigaste veckan i hela mitt liv. Den här veckan gick alldeless för fort,fast jag ville att den skulle gå så sakta så sakta att jag kunde stanna upp och njuta av den lite mer än jag gjort. Veckan har bestått av packning och en massa annat fix. I fredags hade jag tjejerna hemma för avskedskalas, igår var jag hos jessica på födelsedag/avskedskalas, det var jobbigt. När jag gick därifrån grät jag, vilket jag visste att jag skulle göra, jag trodde bara inte det skulle komma så mycket. Idag känner jag mig tom, som om livet vore en tavla och idag är min tavla tom, det gör ont i kroppen, jag är rädd.  

Idag flyttar jag, ja blir stor, jag flyttar till en helt ny stad, helt nya människor, egen lägenhet, utan pojkvän och familj/släkt och utan mina absolut bästa vänner, jag är vuxen nu, jag bor inte i Nynäshamn, mitt liv finns någon annanstans.

Jag är stolt över er och jag älskar er, ni vet det men man kan aldrig säga det för mycket. Ni är världens bästa vänner, glöm aldrig vilka ni är när ni ger er ut i den stora vida världen, ni är unika. Ni betyder så mycket för mig att det är svårt att sätta ord på det, tack för ni ställer upp, tack, tack, tack jag älskar er.

Jessica, jag saknar dig redan. Du är stark, allt talar för dig. Glöm inte att ha roligt, du är bra på roligt, det är din grej. Sluta aldrig ha torr humor, det är en del av dig. Du kommer ha ett så bra år att det kommer flyga förbi, jag tvekar inte. Vi ses snart igen, annan tid och annan plats, new york baby. Love.

                          
                                                                              Jess och jag