Jag förstår inte varför det känns såhär, det här hade jag aldrig trott, jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Igår flyttade jag upp hit till gävle, jag hade en jätte bra dag med mamma, pappa, syster och Henrik. Vi fixade allt, satte upp det mesta och donade i min lägenhet som är precis som jag tänkt mig, den funkar jätte bra. Dagen igår var så stressig att jag inte ens hann tänka, när mamma, pappa och syster åkte hem kändes det konstigt. Henrik stannade ett tag till, då kom tårarna, när han stängde dörren så sprutade det ner tårar och direkt infann sig en konstig känsla i hela min magen och illamåendet var ett faktum. Ringde Tamara och grät, ringde henrik och grät, grät själv, grät lite mer osv. Bestämde mig för att sova bort känslan, men den är fortfarande kvar.

Efter ett dygn i den här staden, lägenheten, området så känner jag redan att det här är det absolut jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Jag är uppenbarligen inte lika stark som jag tror, jag orkar ingenting. Om det inte vore för att jag är så jävla envis så hade jag redan kunnat kasta in handduken och åkt hem, men jag vet att det kommer bli bättre, jag måste bara plåga mig själv lite till. Det är en sak om jag inte trivs i skolan, men en annan om jag skall ge upp innan jag försökt, för att jag känner mig ensam. Det här är inte lätt, det visste jag men aldrig hade jag trott att jag skulle ha spykänsla i hela kroppen och en mage som vrider sig dagen efter jag flyttat hit, aldrig.


Det är inte lätt att bli vuxen, det är inte lätt någonting, jag vill så mycket men börjar förstå att min personlighet kanske kommer att begränsa mig, jag kan inte misslyckas, ska inte misslyckas.

Jag saknar min pojkvän, jag saknar mitt hem, jag saknar min mamma och min pappa, jag saknar mina syskon, jag saknar min mormor, jag saknar nynäshamn, jag saknar mina vänner, jag saknar sällskap. Jag känner mig ensam, jag känner mig rädd, jag känner mig jätte nere, jag känner mig osäker, jag känner mig misslyckad. Jag vill ha trygghet, jag vill ha min pojkvän, jag vill ha vänner, jag vill känna mig glad, jag vill må bra, jag vill trivas och sist men inte minst... jag vill känna livsglädje... snälla säg att det blir lättare.