Gud vilken hemsk natt/morgon! Jag har sovit max en timme ostört inatt, har sovit kanske tre totalt om man räknar med att jag "vaknat" varje kvart pga personen jag lever mig som verkligen levt runt och varit hel skum! När klockan ringde 05.15 imorse så stapplade jag upp ur sängen och kände hur det svartnade för ögonen och jag höll på att ramla ihop, så trött var jag. Tog mig upp trots det och gjorde mig i ordning och kom iväg med Henkan och Tompa i bil klokan sex. Kände att jag var nära att kräkas flera gånger i bilen pga trötthet.. Köpte en kaffe och en lussebulle innan jag gick på tåget, det vart en stor kaffe, starkt!

Nu sitter jag på tåget påväg till skolan.. jag är trött på Gävle, jag vill bara skita i det.. jag orkar knappt gå på 8 förälsningar till och jag orkar knappast göra 5 till uppgifter/tentor på den här kursen men det är bara så det är, att gilla läget och göra det bästa av situationen... längtar tills skolan ligger en timme bort inte tre..

Det är verkligen kolsvart ute hela tiden.. Jag & M pratade om det igår, det spelar ju ingen roll om man är vaken på dagarna eller på nätterna längre, det är lika mörkt ute ändå så har man inget bättre för sig kan man lika gärna vända på steken, om ni förstår hur vi menar?

Tänker på Mickis som måste ha det underbart i Aussie i sol-ljuset, på Jess som julshoppar i NYC, på Tamara som glider ner för backarna.. men framförallt tänker jag på Anton idag.. han ligger fortfarande på Astrid Lindgren, gipsad till knät i väntan på operation, stackaren.. Imorgon när jag varit på läkarbesök i stan ska jag köpa något riktigt fint till honom och hälsa på!  

Mest av allt på jorden vill jag sova just nu, men jag ska inte blunda, absolut inte.. då är risken att jag vaknar upp i Östersund eller någonting.. väldigt, väldigt stor!