Jag inser sakta att det är ungefär en månad tills det att jag kommer att flytta ifrån denna stad för tre år framöver, kanske kommer jag aldrig mer tillbaka? Det är lite skrämmande men fruktansvärt spännande att för en gångs skulld inte veta vart vingarna bär, att inte veta vad livet tar en. Innan jag kan börja njuta (om jag någonsin kommer att kunna göra det) har jag en miljon saker som måste fixas, tio tusentals papper som måste fyllas i och hur mycket saker som hellst som måste, köpas, hittas och packas, det värsta? Jag har så mycket saker att göra att jag inte vet vart jag ska börja. Ni som känner mig vet att när jag inte vet vart jag ska börja... ja då skjuter jag matilda strandberg på sakerna. Det kommer sluta som vanligt, i panik några dagar innan.

Jag tänker iallafall ladda upp med semester på annan ort, härligt. Från och med nästa vecka kör vi två veckor, sen blir det som sagt stress på hög nivå men det är smällar man får ta, tack och lov för Julia som skall hjälpa mig med allt väl uppe i Gävle sen!

Puss och kram