Idag har jag varit i min nya hemstad Gävle och kollat in skolan och staden, jag längtar faktiskt efter att få komma bort, det ska bli så otroligt skönt, samtidigt som jag inte vill acceptera att jag står på den här punkten i livet just nu, jag trodde aldrig den här tiden skulle komma... det är inte lätt men det är inte svårt, jag vet inte vad det är kanske bara otroligt vemodigt att veta att det är dags att växa upp fortare än jag så här långt i livet varit tvungen att göra, att veta att mycket av det jag kallar trygghet idag kommer att vara borta.

Jag tänker så fruktansvärt mycket, jag är en riktig tänkare. Idag när jag var i Gävle såg jag min framtid framför mig, hur jag kommer att springa i butikerna, hur jag fikar med mina vänner eller hur vi efter en sen kväll på klubben stapplar hem på Gävles kullerstenar hem till Sätra... Jag har inte alls svårt att föreställa mig det livet, det är mer än välkommet, vad jag dock inte kan föreställa mig är ett liv utan de absolut viktigaste personerna i min vardag, det gör ont.

Jag är så fruktansvärt stolt över mina bästa vänner och min pojkvän att det inte finns ord att beskriva det och även om jag är glad över att livet går vidare, tar nya vägar så kan jag inte hjälpa att önska att tiden bara kunde gå lite mer långsamt kanske till och med bara stanna upp för en stund, så vi fick mer tillsammans än denna upptagna sommar. Ibland undrar jag om jag är redo att gå vidare, ibland är jag säker på att det är mitt kall i livet att göra det här, att hitta min egen väg att vandra på precis som en klok person alltid sagt "Du går din egen väg, gå bara inte vilse". Jag är förvirrad, jag känner mig faktiskt lite vilse, men inte osäker, jag vet inte hur jag ska förklara den här underliga känslan.

Vad jag dock vet är att jag kommer att sakna er... att vardagen kommer att bli tuff utan er i mellan åt. Jag vet att jag kommer att gråta, jag vet att det kommer att göra ont. Vad jag också vet är att vi kommer att klara det för oavsett om vi kommer att placeras med flera hav mellan oss så har vi varandra, det är det vänskap är till för, i vått och torrt.