Ikväll såg jag en väldigt romantisk film. Jag är inte mycket för romantik men i filmens värld älskar jag det. I filmer spelar romantiken en sådan otroligt stor roll att det är omöjligt att undgå romantik och passion, det verkar så naturligt, i det verkliga livet tycker jag det är svårt att få det till något naturligt. Kanske är romantiken på väg att dö ut, kanske förändras synen på den. I mitt liv handlar romantiken om det vardagliga som man kan sätta lite krydda på ibland, kanske är det inte bara jag som ser det så.. jag har till och med svårt för middag med tända ljus på tu man hand. Dock finns det två tillfällen i mitt liv som jag föreställt mit i huvudet sedan en liten flicka, något som finns i mina drömmar... mitt frieri och mitt bröllop, klassiskt eller hur?

Olikt mig så ingår i mina drömmar både ett frieri av en man som gått ner på knä och ett klassiskt bröllop. Om jag fick välja stad för den första av dessa händelser skulle detta bli i Rom en varm vårkväll, Utanför Colosseum i det underbara ljuset från byggnaden, i den väldigt pittoreska Spanska trappan eller kanske vid Fontana Di Trevi, där jag för fyra år sedan kastade i ett mynt och önskade att få komma tillbaka till Rom igen. Rom är verkligen kärlekens stad och den vackraste platsen på jorden som jag någonsin besökt och troligen kommer att besöka.

Jag vet inte vad som flugit i mig, kanske har jag ätit för mycket konstiga tabletter den senaste tiden, kanske är jag bara trött, jag svamlar. Det är tur att det dröjer bra många år innan detta, jag är inte redo, men drömma kan man alltid göra, det kan ingen ta ifrån en.