Imorgon kommer bli en hemskt jobbig dag... jag är känslig och svag, min största svaghet är min känslighet och medkänsla, om en människa gråter, då gråter jag också... människor som inte har flaggan i topp har jag svårt att hantera utan att själv bryta ihop, det är en stor svaghet, jag vill ju så gärna stötta.

Jag har aldrig förstått hur man kan dras så starkt åt olika håll, att känslor kan ta över så fullkomligt trots att man håller allt så hårt inom sig. Jag har en utsida som uppfattas hård som en metall medan min insida är något helt annat.

Ibland önskar jag att jag bara kunde knipa ihop och hålla igen mina tårar, men jag är känslig, jag gråter ofta.
Ibland önskar jag att jag kunde göra mer, kanske vara ett större stöd för er?