Jag är lite student kluven just nu. Det ska bli helt fruktansvärt skönt att på lördag vara klar med gymnasiet. Men allt bra har också en baksida, mina vänner, min trygghet, min vardag, alla lärare, allt kommer försvinna eller förändras, inget kommer att vara sig likt, jag kan inte förstå det, de gör mig rädd.

Jag trivs som student, livet som en sån är fan riktigt jävla grymt. Man har ursäkter för det mesta och den senaste terminen har varit den roligaste i mitt liv, jag älskar att vara student, man är mellan barn och vuxen, det är okej att inte alltid agera vuxet samtidigt som det är okej att i många fall bete sig som en barnunge, för ibland är det vad man är. På lördag dock, är jag vuxen då? Förväntas jag alltid agera vuxet då? Med vissa få undantag?

Jag skulle kunna reflektera i evigheter, det pågår mycket i mitt huvud just nu, jag är vemodig. Jag vill, jag kan och jag måste / Jag vågar inte, jag kan inte och vad händer sen?

Livet som student är riktigt bra, mina lärare är riktigt bra, mina klasskompisar är helt otroliga, mitt liv är bra just nu. Såklart vet jag inte om det blir bättre efter lördag, men om jag i höst när skolan börjar igen inte längtar tillbaka, kommer jag att bli förvånad.