Det tar tid att ta in... det är lite drygt tio veckor kvar till studenten.. tio veckor kvar av gymnasiet. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå att detta händer, jag började ju precis på gymnasiet, eller gjorde jag inte det kanske? Är det verkligen möjligt att tre år gått?

Det värsta med att sluta gymnasiet är också det bästa... vi blir vuxna, vi blir fria och vi kommer uppleva saker som inte alls hör till vår vardag just nu, saker vi inte ens kan tänka oss kommer att hända oss i framtiden. Det som gör mest ont är att skiljas från dessa människor, mina vänner som jag spenderat så många år med, som gett mig så mycket kärlek... mina underbaraste vänner. Det värsta.. osäkerheten..

Jag har precis vant mig vid tanken på att mickis åker om några månader, det har tagit mig tid att inse att hon om ett halvt år kommer att befinna sig på andra sidan jorden. Eller vant och vant mig, det känns fortfarande främmande och läskigt men jag är så glad för hennes skulld, hon har fått allt och lite till av det hon önskat sig så länge, hon förtjänar det.

Nu är det också klart att Jessica kommer att åka, den tanken har jag inte vant mig vid än, frågan är om jag ens kommer ha förstått det den dagen hon åker? Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan den personen, det är så knasigt.

Jag älskar mina vänner, den kärleken är oändlig. Jag är ledsen och så oerhört glad på samma gång. Ledsen över att jag inte riktigt kan tänka mig att leva ett liv där jag inte ständigt träffar dem, glad över att jag har så fruktansvärt begåvade vänner som jag med glädje kan vara stolt över, vänner som är så modiga att de inte finns något dem inte klarar av, vänner som kan nå hur långt som hellst.