Ibland blir jag så fruktansvärt less på mig själv. Jag hade en sån himla bra dag, tills en människa förstörde hela den här dagen. Jag funderar ofta på om jag inte bara borde skrota alla dåliga relationer (läs vänskaper), sluta svara, sluta höra av mig, sluta bry mig.. bara slänga bort det. Jag har och har haft för många vänner som fått mig att känna mig mer illa till mods än nöjd, så ska inte vänskap vara. Nu står jag där igen, jag låter mig påverkas, blir ledsen och sur. Varför är det så svårt? Jag vet ju att det gör mer skada än nytta? Vänskap ska vara att ge och ta, i detta fall handlar det bara om att jag ger men inte får något tillbaka. Det låter så enkelt, jag vet ju om det, varför kan jag inte bara slänga bort det? Varför kan jag bara inte sluta bry mig? Jag vill faktiskt kunna skrota vänskap, somliga är inte värda att kämpa för, medans de finns de jag kan gå genom eld och vatten för, kanske är det bättre att koncentrera sig på de som är värda att göra allt för. Det låter ju så lätt, det är de inte. Jag kommer nog alltid vara den som lever i onormala kompisrelationer och som väljer att inte göra något åt det, tyvärr.

Ni får mig att må bra varje dag, jag längtar tills vi alla ses igen.