Idag pratade jag och en vän om kärlek, hur det känns när man är kär. Vi kom automatiskt in på första kärleken, kommer ni ihåg eran första kärlek?

Jag minns min, varje sekund av den. Det var sådär härligt, det pirrade i magen och hjärtat gjorde volter när jag såg honom, jag minns hur jag stolt visade upp en bild på honom som jag hade i en hjärtformad fotoram för min kompis Julia när jag hälsade på henne i Gävle. Jag kommer ihåg hur mycket jag tyckte om att pussas med honom och hur mycket jag älskade att jag visste att han var kär i mig på ett sätt som ingen någonsin varit. Jag minns precis hur han såg ut på den tiden och hur otroligt snygg jag tyckte att han var. Jag minns hur snäll han alltid var mot mig och hur snäll jag alltid ville vara mot honom.

Jag minns hur det gick till när han frågade chans på mig. Han frågade mig nervöst utanför dörren hos en kompis om jag ville vara ihop med honom, jag minns hur jag bara ville skrika JAA rakt ut men att jag var tvungen att behärska mig och istället bara svara ja, jag minns hur det gick ett lyckorus genom hela kroppen på mig när han pussade mig sekunden efter. Jag kommer ihåg hur vi i stort sett träffades varje dag och hur glad jag var över att jag hade den snyggaste killen i den klassen. Jag kommer ihåg när han kom hem till mig med en julklapp dagen innan jul ett år och hur jag nervöst öppnade paketet på julafton och hur paketet innehöll en röd tröja, jag kommer ihåg att mamma sa "Röd är kärlekens färg, det vet du väl?", jag kommer ihåg att jag hade tröjan på mig den dagen och att det var den finaste tröjan jag visste.

Jag kommer aldrig glömma första gången jag skulle sova hemma hos honom och hur jag inte vågade fråga min mamma om lov, jag minns hur det tillslut löste sig och hur jag kom dit med mina saker och hans mamma retsamt sa "Men vart ska tilda sova då? ;)". Jag minns hur jag sov på en madrass på golvet brevid hans säng den natten och hur han höll mig i handen hela tiden. Jag minns hur otroligt mycket jag tyckte om honom, jag minns hur otroligt mycket det pirrade i kroppen varje gång han tog min hand när vi satt i soffan. Jag minns hur härligt jag tyckte det var när han höll om mig när vi tittade på skräckfilm, jag minns hur mycket jag älskade att fläta hans lillasysters hår. Jag minns hur hårt han kramade och jag minns hur jag tänkte att hela världen skulle gå under den dagen vi gjorde slut. Jag minns hur det gick till när vi gick skiljda vägar. Jag minns hur ont det gjorde och att jag aldrig mer ville uppleva kärlek. Sa jag att jag var tretton år och detta var första gången jag var sådär löjligt, otroligt, upp över öronen, "cant live without you" förälskad?

Att kärlek idag och då kan vara så otroligt olika, det är underbart att se. Jag kan inte annat än lee när jag tänker tillbaka på detta. En sak som känns otroligt bra är att min första kärlek fortfarande finns i mitt liv, som en nära vän och att vi idag kan skratta och lee åt detta tillsammans.