När jag kom till Gävle igår efter mitt inlägg om jackan trots tidsbrist var jag bara tvungen att springa in på H&M och kolla om den fanns där, jag hade då under mina 90 minuter på tåget bestämt mig för att jag skulle ha, man kan ju lämna tillbaka? Jackan fanns inte. Stressade hem från Stockholm idag och sprang stressad och flämtande in på H&M på Drottning gatan klockann 18.53 för att jaga upp jackan, hittade den och roffade åt mig den. Under färden från jackans ursprungliga plats till kassan tvekade jag på mig själv en gång var detta rätt?

Svaret: Man kan lämna tillbaka? (yeah right, hur ofta händer det?)

Kommer fram till kassan och lägger fortfarande lite tveksam upp jackan på bänken tjejen i kassan ler och säger "Vilket bra val, jag har en likadan, jätte snygga och varma" Jag börjar genast att lee, inser att det trots allt är ett bra köp, betalar och vänder på klackan och går min väg med påsen i handen, nöjd. Tar mig mot rulltrappan, tittar ner, jag ser svart, rött, brunt och grått... mitt öga ser skor. Tittar snabbt på klockan 18.56, jag hinner... är påväg att gå åt fel håll i rulltrappan men inser att det inte går då jag snart är helt uppe, snubblar över kanten när rulltrppan når sitt slut, men det stoppar mig inte, ännu mer jäktad än förut åker jag ner igen och tar jag sikte på skor, jag ögar igenom efter svarta enkla vardagsstövlar.. tar tag, provar och bestämmer mig, jag måste dra.. jag kommer missa tåget, bestämmer mig också för att köpa stövlarna.. imorgon.

Springer ut från H&M mot tåget.. nu är det brottom. Inser att jag aldrig hinner om jag inte tar risken att knocka några personer i förbi farten, tar risken och bara kör. Som tur är faller ingen stackare på vägen. Efter några minuter når jag flämtande peronngen samtidigt som tåget rullar in, sätter mig ner och andas samtidigt som jag konstaterar; det är inte bra att stressa på tom mage. Tittar ner på påsen, funderar på vad i helvete har jag gjort? Jag skulle ju för fan inte handla något mer än strumpor, handskar, byxor... och kanske någon liten grej till på resten månaden.  

Kommer hem, försöker lite fint gömma påsen när jag och henkan möts på stationen jag skäms lite för att jag är som jag är.

Henrik - Vad har du där?
Jag - Hm bara lite saker från Gävle? (hör jag mig själv ljuga)
Henrik - Men du hade ju bara två väskor sa du ju, nu har du två väskor och en stor påse?
Jag - Alltså.. jag hade en massa tid över så jag hamnade på H&M... (ljug igen, tid..?)
Henrik - Du hade väl ingen tid över du måste ha haft jätte brottom? 
Jag - Jag vet, men jag sprang för att köpa jackan och jag skäms, men jag var tvungen..
Henrik - Tilda?... du är helt omöjlig!

Jag är som en heronist som inte fått sin dagliga dos, som en sockerberoende som inte sett socker på en vecka eller som en mamma som inte får tyst på sin unge.. jag är villig att göra vad som hellst för lite shopping om det så innebär att korsa staden i rusningstrafik i 13 cm klackar så räkna med mig, jag bara kör, who's with me?