I övermorgon åker du, jag kan inte förstå det. Det känns overkligt, någon gång kommer jag bara inse att du är borta, åtta månader ska gå, det kommer att bli kämpigt. Jag kommer sakna dig, ta hand om dig och grabbarna, ni är så modiga. Glöm aldrig... jag älskar dig Mickis Pickis. Här är mitt hyllningstal jag skrev till dig i Svenska C, enjoy.

Fjorton år, Fem tusen femhundra tjugo fem dagar, nio hundra tjugo sju miljarder sekunder, är det konstigt att jag inte riktigt vet vart jag skall börja? Jag skulle ioförsig kunna börja med att berätta hur fantastisk du är och hur otroligt roligt vi har och alltid har haft, jag skulle sedan kunna fortsätta med att säga att jag inte vet vad jag skulle blivit utan dig för att sedan avsluta med att säga att jag älskar dig, men när det kommer till att beskriva dig och din betydelse i mitt liv, då är det inte tillräckligt.

Istället tänker jag börja med att säga att min vänskap med dig alltid har varit rolig, riktigt rolig. Min vänskap med dig kan beskrivas som ett ständigt äventyr, man vet aldrig vad man har att vänta sig, för så är du och jag tillsammans, oplanerade, spontana och helt jävla oförutsägbara. Kan du ens försöka räkna gångerna saker och ting gått galet fel och vi tillsammans skrattat bort situationen för att inte göra den värre? Kan du försöka minnas alla de gånger vi svurit åt oss själva för att vi aldrig någonsin kunnat komma på saker tidigare? För mig är det omöjligt att räkna de gångerna, lika omöjligt som jag egentligen tycker att det är att genom detta tal sätta ord på dig.

Med dig finns det en hel uppsjö med minnen, minns du den gången vi rymde ut genom ditt fönster? Alla gånger du tragglat rock musik med mig för att få mig att sluta lyssna på tjej musik, kommer du ihåg alla våra tokiga resor? Alla galna äventyr? Minns du våra femtusen femhundra tjugofem dagar? Jag minns dem alla, det kommer jag alltid att göra.

Vi är inte speciellt lika varandra du och jag, det vet vi båda, det säger alla. Trots det har våra vägar korsats och för det är jag evigt tacksam, det finns nämligen ingen som du. Vi har kanske inte alltid vandrat hand i hand på den långa vägen vi gått, vi har inte alltid gått på en bed of roses som Bon Jovi så fint beskriver det, men trots det har du alltid funnits vid min sida, med den där otroliga glädjen, som jag och många andra beundrar dig för, den där glädjen som har makten att lyfta vem som helst tillsammans den där energin som aldrig tycks ta slut, du är fantastisk. 

Våra äventyr är många och otroliga dock väntar antagligen det största äventyret någonsin bara några dagar bort, det börjar när vi lämnar denna skola för gott. För dig tar ett stort äventyr vid direkt och det kommer att bli helt otroligt, det vet jag. Jag beundrar dig för att du tagit steget att göra något så stort som Australien, jag beundrar dig för att du har modet och styrkan att lämna det Nynäshamn som vi så många gånger tillsammans gnällt om så som bara vi kan göra, jag beundrar dig för att du gör detta för dig själv, du behöver det.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gråter ibland, för visst gör jag det. Det är svårt att föreställa sig en vardag utan dig, att behöva vandra en lång väg utan dig men även om ditt nästa äventyr inte involverar mig och även om jag inte är den som får vandra med dig genom Australiens alla äventyr, så vill jag att du skall veta att jag är glad för din skuld, du är värd detta äventyr, varje minut av det.

Upplevelser kommer aldrig att mätta dig, efter detta äventyr kommer du hitta nya, jag känner dig. Trots allt har jag har sakta men säkert insett att detta inte är slutet, utan att detta bara är starten på något nytt.

Jag är stolt över dig, det vill jag att du ska veta. Om du någonsin tvekar, om du någonsin är rädd, så vet du att jag hjälper dig att hitta hem.  Du är min bästa vän, en vän för livet. Bruce lyckades inte leverera ett värdigt slut, därför har jag valt att citera mannen som enligt dig själv skrev en låt om just dig, Seal;

I want you to always feel you are amazing
You are amazing.
Jag älskar dig.