Vi åker till NYC om 44 dagar och jag har redan börjat planera vad jag ska shoppa. Det är så fruktansvärt jävla typiskt mig, first comes the shopping then some sense. För det första har jag inte något spikat sommarjobb även om jag har något på gång, kanske borde jag lugna mig tills jag iallafall har ett jobb med att göra enorma shoppingplaner? För det andra, det är ju för fan 44 dagar kvar?! För det tredje? Ja för det tredje? Borde inte turistaktiviteter och annat planeras först? Hell no, jag skiter i't. Jag är som jag är och det är såhär jag är, knasig så det står härliga till. Ibland blir jag trots det bara så less.