Jag rätt nöjd med livet, även om det saknas en hel del (träning, pengar, jobb, lite vänner) så är jag riktigt nöjd, det känns som jag kommit till den där fasen i livet som alla pratat om, dagen då de flesta börjar tänka att "allt löser sig" på gott och ont är det just nu där jag är. Jag är ingen sådan människa som bara låter saker lösa sig, jag vill lösa dem, men just nu är jag så nöjd med hur allt är att jag bara inte bryr mig om det där andra alls. Jag har kärlek, familj, vänner, tak över huvudet och lycka, det är ju trots allt det viktigaste i livet trots att drömmar och mål är otroligt viktiga dem med. Så länge denna fas varar (innan jag återgår till det kontrollfreaks-mongot jag är) så tänker jag njuta av att leva i nuet, det gör jag inte så ofta. Puss och kram!