Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt vad som har flugit i mig i år... Men jag längtar till hösten. Det är så olikt mig att jag nästan blir rädd. Jag är en enorm sommar älskare i vanliga fall men detta år har jag inte tyckt att sommaren har varit något speciellt, inte alls och det gör mig lite ledsen. Jag har jobbat hela dagarna och de lediga stunderna har fyllts med utmattning av värme och jobb eller av saker som måste göras, väldigt lite nöjen har hunnits med, extremt lite faktiskt. Sommaren har ju såklart haft sina stunder, så som den alltid har... det är ändå något speciellt med denna årstid, människor blir som nya, dofterna, känslan, värmen, sättet man umgås på, frihetskänslan och för att inte tala om sol, bad och båt. Men kanske är det inte så konstigt ändå att jag längtar efter hösten i år. Jag längtar efter en struktur, jag hoppas komma in på min utbildning som jag ser fram mot så mycket, jag längtar efter att träffa nya människor, jag längtar efter Jessica som kommer hem lagom till löven fallt på backen, jag vill kura in mig i alla mysiga höstkläder med framförallt, jag saknar mina vänner så väldigt mycket. Jag har knappt sett skymten av dom denna sommar och som jag saknar och avundas den fina sommaren dom haft, dom stunderna dom delat och om jag längtar efter att i höst kunna vara där igen som vanligt, åh vad jag längtar.