Nu när jag var uppe på matchen insåg jag hur mycket jag saknar de där två tokarna, har ju undvikit ishallen för att slippa känna sådär, men nu kom det igen, haha! Jag är så himla glad för deras skull, för att dem har vänner som de har riktigt roligt med och för att de finns en flickvän med i bilden som gör en lycklig, jag unnar dem verkligen det! Trots det kan jag inte hjälpa att jag känner att jag önskar att allt vore som vanligt igen, eller inte som vanligt men att allt vore mer normalt och att vi var dem där igen, ni är ju så bra! Nej jag ska inte vara sentimental men ibland kan man inte hjälpa, men jag är glad och lycklig ändå, jag vet att ni finns där bara inte exakt som förut. Nu tänkte jag sova, godnatt!!