Igår var vi på premiären av Sex and the city 2. Innan filmen åt vi middag tillsammans och sedan följde gottis och film i biomörkret på Rigoletto, så fruktansvärt efterlängtat. Jag älskade filmen, det gjorde jag verkligen, den var hysteriskt rolig, på ett helt annat sätt än tidigare. Dock saknade jag lite av den där sex and the city feelingen som genomsyrat serien och den första filmen, kanske beror det på att karaktärerna i filmen blivit äldre och skaffat sig andra liv och så självklart för att en väldigt liten del av filmens 2,5 timmar faktiskt utspelar sig i New York. Det märktes att historian som Michael Patrick King och Candace Bushnell från början ville berätta med serien egentligen redan är berättat, det märktes att denna film var en film till fansen. Jag älskade den dock, det var en nästan tre timmar lång modevisning och skrattfest och sådant kan man aldrig få nog av. Älska, älska, älska sex and the city och så även den andra filmen, jag menar? Det är ju som sagt sex and the city.