Idag på väg hemåt gick jag in på pressbyrån och rekade i tidningshyllorna. Letade efter något att läsa på tåget hem och där stod den; Det omtalade december numret av Elle, prytt av Helena Seger. Min förakt mot Zlatan fick mig att vilja släppa magasinet direkt, men så påmindes jag om att jag häromdagen när jag gick tittade fotbollsgalan faktiskt funderade på: Vem är egentligen Helena Seger? Vad är hennes historia? Och hur är det att leva som fotbollsfru till en av världens mest kända idrottsmän?. Rubriken var så cheesy att jag ville spy och bilden på Helena med en för stor blandning av deisignermärken spädde bara på min förutfattade mening; Bimbo 2.0. Men jag köpte iallafall tidningen och med inga förväntningar alls började jag läsa personporträttet om den medieskygga Helena som aldrig figurerar i media eller ger några som helst intervjuer, en person de flesta vet vem hon det är, men inte vet någonting om. Efter att ha läst den fyra sidor långa intervjun är jag både inspirerad och imponerad. Detta är ingen kvinna som vill leva i rampljuset, ingen kvinna som lever på sin världsberömda fotbolssspelande killes framgång. Istället är hon en hårt arbetande kvinna med många järn i elden, 400 högskolepoäng, mamma till två barn, framgångsrik och rik sedan långt innan hon träffade Zlatan, hon är en kvinna på 40 år som föll för "fel" kille. I intervjun berättar hon om livet som ofrivillig världskändis, sin karriär, om kärleken för deignerkläder och om att vara mamma, hennes historia. Bilderna är helt fantastiska och min förutfattade meningen om Bimbo 2.0 ? Den är totalt bortblåst. Helena Seger är riktigt snygg och jäkligt ball, inte för att hon är Zlatans flickvän utan för att hon står upp för den hon är, Helena Seger. Inte Zlatans Seger.