Det är något fel på mig... Jag har berättat flera gånger att jag inte kan sova på nätterna, det går bara inte. Den senaste veckan har varit den värsta hittills, jag har snittat typ 1-4 timmar per natt den senaste tiden och effekten av det är ständigt illamående och såklart trötthet, effekten av det har varit att mat har liksom blivit lidande.. Jag har inte kunnat/velat äta och det har liksom prioriterats långt ner på listan då jag inte känt att jag kan peta i mig mat pga illamåendet, de flesta dagar har jag ätit dagens första mål runt 18-19 tiden. Igår gick jag och la mig, med mat i magen i tid för jag kände verkligen att jag hade nått botten för hur man kan må.. tänkte att jag skulle må bra då. Sov rätt bra, vaknade någon gång men lyckades somna om. När klockan ringde imorse så tänkte jag att idag skulle bli första dagen jag verkligen var pigg, på riktigt länge men ack så fel jag hade. Vaknade med ett otroligt illamående och när jag skulle resa mig upp så small det till i huvudet och jag raamlade tillbaka i sängen med ett huvud som åkte karusell 200 varv. Gav mig upp fast jag fick luta mig mot väggarna påväg till badrummet, var fast besluten att åka till skolan så klädde på mig för att ge mig iväg. Väl nere i hallen känner jag att det kanske inte var en toppen ide men jag vill verkligen inte missa skola nu i början, böjer mig ner för att dra på stöveln, tittar hastigt ner och sen upp och sen blev det liksom svart, ligger i trappen helt plötsligt och då börja jag gråta som en toka, blev så himla rädd, har aldrig yrat eller svimmat förut. Insåg att det inte skulle bli någon skola, har suttit i sängen lutad mot kuddar hela dagen, att ligga går inte. Mår fortfarande skit, yrseln är fortfarande ett faktum, har ätit tre mål och druckit mycket vatten.. Jag ska aldrig mer utsätta min kropp för någonting sånt här, jag är snart 21 år, så jävla oansvarsfullt... Stackars min kropp, som sitter på en idiots huvud. Nu hoppas jag bara jag mår bättre imorgon, sen måste jag gå och prata med någon om dessa sömnsvårigheter som jag vet vad de beror på, min ständiga oro för precis allt och alla...