Jag funderar väldigt ofta på vad det är som får människor att agera så extremt olika i olika situationer och förhållande i livet. Fokus för mina tankar brukar ligga på hur människor som kallar sig någons vän bara kan gå bakom ryggen på denna person och hugga. För mig är vänskap något som är lika heligt som vilken annan relation som helst i livet, kanske till och med den ibland den viktigaste relationen jag har. Har människor som hugger en vän i ryggen aldrig någonsin känt de där känslorna som bara vänner kan framkalla? Aldrig känt den där känslan av att vara älskad, omtyckt och att ha någon som förstår en, som bara vänner kan ge? Det är ju faktiskt så att man kan välja sina vänner, sin familj väljer man inte, de måste älska en, ens vänner älskar en för den man är och inte för att dom måste. Hur kan man välja att medvetet hugga de människorna i ryggen? Att gå bakom ryggen på dom? Och att medvetet såra? Jag skulle man vill ha i sitt liv och jag har valt, de människor jag har i mitt liv, dom älskar jag verkligen, genuint.  aldrig i mitt liv kunna göra så mot någon jag bryr mig om. Tyvärr har jag dock träffat människor som absolut inte har något problem att göra så, människor som kallat sig mina vänner. Dock har jag lärt mig att klippa banden och släppa människor, att låta dem gå. Det är en extrem frihetskänsla att själv kunna välja vilka människor man vill ha i sitt liv, de människor jag har i mitt liv, de älskar jag genuint, extremt mycket.