No matter what, I'm gonna live my life.
Livet är bra jävla konstigt. Always expect the unexpected ska bli mitt nya motto, för när man minst anar så sker alltid de saker man aldrig trott skulle hända. Det går liksom inte att förutse vilken väg livet ska ta, den som lever får helt enkelt se. Mitt liv har under de senaste året varit ganska lugnt och stilla men så det vaknas vår och sommar så är det som att känslor, tankar, förväntingar och människor vaknar till liv igen. Allt det där som man begravt så väldigt djupt inne blir helt plötsligt levande igen och det krävs inte lång tid innan känslorna återigen befinner sig där de var när man bestämde sig för att begrava dem. Hur kommer det sig att det är så väldigt svårt att begrava saker? Men så otroligt enkelt att få liv i dem igen?
Att leva för att få se passar inte riktigt mig.. Jag vill veta vad framtiden erbjuder idag, helst igår. Kontroll är min bästa vän, något som jag insett inte går hand i hand med livet. Livet har slagit mig alldeless för många gånger i ansiktet för att jag ska ha någon som helst tro på att livet har sin egen gång och att detta är till det bästa. Jag har någon slags tro om mig själv som säger att om jag helt och hållet styrde mitt eget och andras liv skulle ondska inte existera, typ. Ibland överbevisar livet mig.. som i den här tiden av mitt liv, saker och ting sker faktiskt utan att jag engagerar hela mitt liv i det. Jag vill inte göra små saker till stora saker trots att detta är lite av min specialitet... Men det känns som att livet faktiskt börjar att ordna upp sig, som att jag börjar att ordna upp mig. Tänk att livet efter 22 år fortfarande kan förvåna.. Kanske är det just det som är det där fina med livet som alla pratar om; att man aldrig slutar överraskas och förvånas av vad livet har att erbjuda.
Kommentarer
Trackback
