Kalifornien resan: Middle of nowhere
Vi lämnade Las Vegas och rullade ovetandes ut ur staden utan kännedom om vad som komma skulle; cirka 40 mil öken. Det enda som syntes till var varningskyltar för skallerormar och ett gäng nödtelefoner längs med vägarna.. Så långt ögat kunde nå fanns ingenting annat än sand, en spikrak bilväg som såg ut att gå hela vägen till månen samt berg som omgav det platta området där vägen gick. Vi passerade en spökstad och tryckte hårdare på gasen, inget ställe man vill befinna sig på när mörkret inföll. Vi märkte ganska fort att när det blir mörkt i öknen, då blir der jäkligt mörkt! På vägen mot San Fransisco fanns inte bara platt öken, oh no... Efter x-antal mil ökenkörning gick de upp för kan man säga... så högt upp att hjärtat stanna.. speciellt när vägarna såg ut som ostbågar och saknade vägräcken... Innan vi kom till SF hade vi upplevt sjukt konstiga och många natur och klimatförändringar.
Mojavaeöknen...väg, sand och berg.
Vår GPS ledde oss på villovägar och vi var typ ensammast i världen där ute i öknen
När den här bilden togs så gick det rakt nedåt i tiotals med mil.. vi var rädda att träffa jordskorpan..
När det slutat att gå nedåt nådde vi Death Valley.. USA:s lägsta punkt, 86 meter under havsnivå
Sanden var den mest finkorniga sand jag någonsin hållt i... den gick knappt att ta i handen. Den låg dock bra i minga Uggs (?!?)
I Death Valley passade vi på att hoppa från sanddynor (låga sådana)
Efter Death Valley gick det uppför.. då skulle vi upp hela vägen som vi åkt ner.. Mindre behaglig upplevelse.
Efter måååånga mils körning från Vegas nådde vi Valley of Fire..
Här fick jag svindel och kröp snabbt tillbaka in i bilen
Efter många timmars körning tog vi in på hotell i Mammoth Lake och spenderade kvällen med vin, jacuzzi och poolbad.. vi hade ont i ben och kropp från alla timmar i bilen
Vi vaknade sen med detta som utsikt!! Och frågade oss när tusan detta hände?!
Vi rulla sen vidare med Forden mot SF, genom Tioga Passet.. Där byttes sand och låga höjder mot skog och svindel.
Här kom vi till ett samhälle där tiden minst sagt stått stilla...
Här är vi nära Yosemite National Park... En av USA:s största nationalparker.
I Yosemite ville vi titta på Nordamerikas högsta vattenfall och hade höga förväntingar..
När vi kom fram möttes vi av detta?! Det rann knappt något vatten.. ALLS! Anledningen: Kaliforniens varmaste sommar på 30 år.. knappt någon snö eller regn=knappt något vatten.
Vi bestämde oss därför för att krama Redwood träd
Och "Uggla"
Sen var det återigen dags att åka nerför... Serpentinvägar fick i denna del av resan en helt ny innebörd för mig.. jag tror inte jag var ensam om att känna dödslängtan ibland.
Vi nådde sedan tecken på civilisation... Och ett par timmar senare befann vi oss i San Fransisco
Kommentarer
Trackback
