Happy tisdag everyone! Själv spenderar jag dagen (precis som igår) med att tok nöta ett arbete med deadline kl 15 idag. Efter skolan hoppas jag få tid till att träna och gå och lägga mig tidigt, jag är sååå trött! Missade nästan all min sömn i måndags natt, kunde inte sova men lyckades såklart 2 timmar innan uppstigning, är det fullmåne eller så? Jag brukar ha svårt att sova då. Iallafall så måste jag sätta fart mot badrummet och senare skolan så jag kommer hem någon gång. Kram!

Jag är kääääär i den här jackan/capen från Jofama, så otroligt snygg! Den skulle sitta fint nu när hösten är här! Jaaa det är helt okej att drömma sig bort lite ibland! Finns att köpa hos Nelly.com, här.

.

Jag har haft möjligheten att besöka platsen där tornen en gång stod, tre gånger.. Jag har sett en del av skadorna på riktigt, jag har sett det enorma tomrum som tornen lämnat efter sig och första gången jag besökte platsen hade det gått sju år och soten från raset fanns fortfarande kvar på byggnaderna omkring.. Jag har gått på vägen mot platsen där tornen en gång stod och genom minnet (från alla filmer och bilder man sett exakt därifrån) känt hur människor i panik springer mot mig när tornen rasar och askan dundrar mot marken, hur människor hoppar.. Trots detta går det inte att förstå vilka omfattande skador denna tragedi förde med sig.. Hos amerikanerna, hos människorna som överlevde, hos människorna som förlorade någon och hos NYC som stad. En taxichaufför i New York sa en gång till mig att mentaliteten i staden förändrades helt och hållet den dagen och att New York aldrig blev som morgonen den 11 september 2001 igen.

.

Idag har vi ett ljus tänt för de människor som förlorade sitt liv den dagen, för de människor vars värld totalt förändrades, för de människor som offrade sina liv för att rädda andras och för New York, världens mest fantastiska stad. May We Never Forget.

.

Nu tänkte jag sova.. klockan ringer 05.30 om inte den här "pre-förkylningen" blir värre. Godnatt!

Förresten tror ni det är skönt att sova i OnePiece? Jag vill aldrig ta av min..

.

Ibland har jag svårt att se mig själv som vuxen, jag tycker helt enkelt att jag i de flesta fall fortfarande är ett barn men i vissa situationer som jag ofta kastas in i så börjar jag förstå att jag kanske inte är det barn jag länge trott att jag är. Jag agerar på ett visst sätt och ibland chockar jag mig själv med hur smärtfritt och enkelt vissa saker går, Wow vänta nu.. när lärde jag mig agera såhär?!. Jag har funnit alternativa sätt att agera och analysera när saker inte "går min väg" Som omöjlig tonåring hade jag gråtit, skrikit och varit en riktig bitch över den situation jag nu ställs inför, mina vänner flyr sin kos och här står jag "ensam kvar".. Jag blir lika förvånad varje gång jag inser att jag faktiskt blivit så vuxen att jag lärt mig hantera detta, när hände det?! Som femtonåring var det omöjligt för mig att se och förstå när mamma och pappa pratade om vikten av att lära sig att ibland klara sig själv, eller hur det liv man lever med sina vänner inte alltid kommer att se likadant ut.. Jag kunde inte förstå hur dom menade att saker skulle förändras, aldrig någonsin.. På fem år har jag dock lärt mig att livet har många kapitel och att skriva nya kapitel innebär inte alltid att saker blir sämre, tvärtom. Jag trodde aldrig jag skulle komma till den punkten i livet då jag många gånger, istället för att känna saknad, känner en enorm glädje över att jag har vänner som faktiskt vill något med sitt liv. Vänner som är engagerade, som lever livet till fullo och som faktiskt använder dessa år till att hitta sig själva och sin väg och som alltid: NO MATTER WHAT är och kommer att förbli fantastiska människor!

.

I grundskolan trodde man aldrig att saker skulle förändras, i gymnasiet så sa man att saker aldrig får förändras och nu...ett par år efter studenten så är förändringar spännande och framtiden ovis och jag har förstått.. att det är just det som gör vänskap så fantastiskt! Vänskap innebär att man växer tillsammans, hela vägen från busigt barn till ansvarsfull förälder och det finns ingenting som är så härligt som vetskapen om att även i de mörkaste stunder så är man aldrig ensam, oavsett geografiska skillnader och olikheter.

Skola, shopping, plugga, middag & bio med två fina filurer, så ser min dag ut, fantastiskt! Imorgon kommer Jess hem då möter jag henne på Arlanda och kramas, nästa vecka åker hon igen... Jag ska inte gråta.. En sak i taget!

EVERYTHING KARDASHIAN!

Eftersom jag varit högst frånvarande här så tänkte jag bjuda på ett litet plock av bilder från sommaren som gått. Det har inte blivit mycket bilder då det uppenbara har konstaterats, vi har alla bara jobbat och jobbat. Här kommer iallafall det som legat i min kamera och skräpat hela sommaren.

Åkte på Norrlandssemester, fick punktering, njöt av ledigheten och försökte leka naturmänniskor